Electric boys @ Skandiateatern

Härligt att beskåda en spelning på hemmaplan igen. Den här gången var det Electric boys som gästade Skandiateatern i Norrköping (Tjaddens gamla hemmascen under 80-talet). Electric boys är ju aktuella efter att nyss ha återförenats och jobbar på en ny platta som preliminärt släpps i mars. Efter lite ljudstrul då Mojje och Svampbob fyrkant (!) varit i lokalerna tidigare under dagen inleds så spelningen med den fantastiska Psycedelic eyes. Det är väl en ca 80 pers i lokalen och publiken tänder faktsikt till ordentligt. Då ska man veta att Norrköpings Tidningar lottat ut 40 biljetter. Vi bjuds sedan på en lång hitkavalkad innehållandes Groovus maximus, Electrified, Mary in mystery world, Halleluja I´m on fire. Riktigt trevlig allsång blir det i Rags to riches.
Jag måste säga att jag var lite nervös innan gigget, att publiken skulle vara både liten och tråkigt, men det var riktigt schysst drag. Bandet verkade verkligen uppskatta publiken och det spexade en hel del och bjöd på en riktig kanonkonsert. Who are you avslutades med Conny sittandes på en liten trappa från scenen och publikkontakten var total. Det bjuds även på en låt, Nowhere to go but up, från kommande plattan, och visst är det sann Electric boys feeling vi bjuds på, ska bli riktigt sköj med ny platta från boysen....
Bandet ropas in för två extranummer varav ett givetvis är hiten All lips n´ hips, som är riktigt fantastisk. Publik och band är jäkligt taggade så det blir en låt till därpå.
Bandet uppvisar en otrolig proffsighet och en spelglädje det sprudlar om. Det enda tråkiga var att de inte spelade Get nasty. Hoppas bara nu att plattan blir riktigt grym, och att de blir bokade på många spelningar i sommar.
Grabbarna visade sig vara mycket trevliga, och kom ned och snackade med publiken efter spelningen och signerade medhavda pryttlar. Själv hade jag med mig följande för klotter:

Hammerfall deluxe

Legacy of kings är Hammerfalls andra album och släpptes 98. Det här är en riktig bra metalplatta med favoriter som Heeding the call, Let the hammer fall, titelspåret och Stronger than all. Två ballader, Remember yesterday och The fallen one, saktar ner tempot på plattan och i mitt tycke hade det räckt med en ballad som avslutning. Som synes ser pojkarna rätt så unga ut, och i mitt tycke då Hammerfall var som bäst, det vill säga i början av karriären. I denna box medföljer fem signerade kort (på baksidan finns delikat information om bland annat personens favoritfilm, favvogrupp och första inköpta skiva), ett plekrum och ett klistermärke, allt förpackat i en kartong stor som ett dvdfodral.

Äntligen Blu-Ray

För nåt år sedan var jag väldigt intresserad av hemmabioprylar och filmer, intresset svalnade dock när jag återupptog mitt vinylsamlande. Det här var när HD-dvd och Blu-Ray var på ingång, och innan det blev klarlagt att det var Blu-Ray som skulle bli det format som blev det som valdes till folket. Nu kändes det dock dags att ta tag i det här med Blu-Ray lite mer på allvar. Nappade först på ett erbjudande som Dischop hade; köp 10 Blu-Rayfilmer och få LG BD350 på köpet. Men efter att ha lagt ordern fick jag veta att flera av filmerna var slut och att de skulle vänta tills alla filmer fanns inne innan de skulle skicka paketet. Dessutom kunde de då inte lova att spelaren fanns kvar. Stjärt, tyckte jag och avbokade hela rasket. Läste in mig lite mer och bombarderade en bekant med frågor som uppkom. I och med att min förstärkare (Harman Kardon avr 5000) inte har någon HDMI-ingång, var Blu-Rayspelaren tvungen att ha egen avkodning för att uppleva riktigt HD-ljud. Till slut stod valet mellan Samsung BD-p 3600 och Panasonic BD80. Tilläggas skall att jag har en Panasonicplasma, och det är ju alltid trevligt att ha samma märke, dock inget avgörande skäl vid val av spelare.

Då jag hört av vissa att det varit en del krångel med Samsungspelaren föll valet på Panasonicen.

Givetvis var jag ju även tvungen att köpa en Blu-Rayfilm för att direkt kunna kolla vad spelaren kan prestera, så det blev X-men Origins Wolverine (recension kommer dock senare). Wow, Blu-ray är verkligen ett måste för att kunna uppleva film i hemmet, snacka om kvalitetsskillnad från tidigare dvdspelare (Pioneer dv575A). Det var verkligen att uppgradera sig! Både vad gäller bild och ljud. Sen ska ju givetvis tilläggas att Blu-Rayspelaren även ger mycket bra bild även på dvdfilmer.

Har du inte en Blu-Rayspelare, införskaffa en genast och din filmupplevelse kommer bli än bättre.

Dark Funeral: hårt, aggressivt och sataniskt.

Har sedan jag gick i lekskolan (1982) lyssnat på hårdrock, och då pratar vi om traditionell sådan. Mot slutet av detta fantasktiska decenium utökade jag mitt lyssningsområde till att även uppmärksamma thrashen, då främst Metallica, Megadeth, Anthrax och Slayer. I början av 90-talet slog så death-och blackmetal ned som en bomb i hårdrocksvärlden. Ingen av musikstilarna var något jag tyckte om rent musikaliskt, men framför allt tycker jag det var spännande att läsa om blackmetal och det som hörde till som kyrkbränder och så vidare. Härifrån stan kommer ju ett av de största banden inom blackmetal, Marduk, så det förekom en hel del stories i stan, och så grundades ju blaskan Close-up här, med tillhörande thrashbash-konserter. Nu för tiden har ju det här med kyrkbränder, mord och annat lugnat ned sig och kvar finns musiken. Så nu tyckte jag det var dags att kolla upp ett av det kvarvarande stora banden, Dark Funeral. Hittade deras andra fullängdare, Vobisum Satanas, från 1998, på vinyl i gatefoldutförande för en spottstyver. Plattan är inspelad in den legendariska studion Abyss, producerad av Peter Tägtgren (Hypocrisy). Plattan består av 8 riktig snabba låtar och skivan klockar in på 40 minuter. Tycker väl de flesta låtar är ungefär likadana, några sticker ut lite kanske. Omslaget tycker jag är rätt så fult, ser lite amatörmässigt ut. Näe, black metal är nog inget för mig faktiskt.

Ny hårdvara; vinyl

Nu har jag äntligen skaffat en ny svarv. Valet föll på en Pro-ject debut III Esprit. Det är en remdriven spelare, med akryltallrik och medföljande pickup är Ortophons Alpha. Spelaren finns i en mängd olika färger, men här blev det en highgloss vit. Till den spelare införskaffade jag även en speedbox, Pro-ject speedbox II, som ger en mer exakt rotationshastighet och därmed en förbättrad ljudprestanda. Boxen gör det således enkelt att skifta från 33 till 45 varv. Så nu spelas det än flitigare med vinylerna, och det är verkligen godis för öronen (och visst även för ögonen oxå). Nu är det en Blu-Rayspelare som står överst på önskelistan. Behöver en som kodar många ljudformat då förstärkaren jag har inte klarar det (HarmanKardon AVR 5000). Tipsa mig gärna här.

Edit: Har nu haft spelaren ca 1½ månad och är grymt nöjd. Tidigare hade jag en gammal 80-tals svarv och skillnaden är så klart enorm. Ljudet känns både renare och varmare. Knaster förekommer knappt alls ens på gamla skivor. Att spela upp nya vinyler är verkligen en fröjd. Så vill man inte bli ruinerad men ändå köpa sig en bra vinylspelare kan jag varmt rekommendera denna!

NIN - Ghosts I-IV

Ghosts 1-4 är Nine inch nails sjätte platta. Detta album är utgiven utan att något skivbolag är inkopplat. Trent Reznor är ju rätt känd för att ta till olika metoder för att nå ut till sin publik och ett av dessa var att ge ut en skiva digitalt (det var Ghost I som gick att ladda ned gratis från hemsidan). Albumet gavs ut 2008, men spelades in under 2007.

Vinylen består av 4 LP-skivor om totalt 36 låtar, eller låtar och låtar. De är alla instrumentala stycken, utan låttitel. Bäst tycker jag det är att se det som ett långt soundtrack. Jag tycker själv att musiken är alldeles för lugn, visst det finns lite karaktäristiska NIN-inslag, men de är få.

Lite tråkigt med vinylen är att det endast är vita innerpåsar, det är nämligen så att varje låt är representerad med en bild till cdutgåvan. Albumet finns även i en ultralimited edition med bland annat tre böcker, cds, vinylerna, Blu-Ray disc.

Trent beskriver väl albumet bäst själv: A soundtrack for daydreaming.

Albumet klockar in på nära två timmar, och visst passar det att dröma sig bort en stund tillsammans med en god bok.

Destroyer #25

Jag har under flera år varit medlem i Kiss Army Sweden, vilka ger ut fanclubtidningen Destroyer. Första numret av Destroyer kom i februari 1996, och ges ut än idag. Tyvärr saknar jag av nån anledning #2 så vill du sälja den så lägg en kommentar till denna artikel. Nu över till det aktuella numret. Omslaget pryds som synest av Kiss anno 76 och det är Destroyer och Rock and roll over turnékrönika i detta nummer. Fantastiskt välskriven krönika som får dig att veta allt om denna period. Nytt för detta nummer är även att man presenterar turnéböckerna väldigt noggrant (bild på alla sidor) på både On tour och Kiss on tour som de benäms. Givetvis även recension på Sonic boom och Ace Anomaly (julafton kom tidigigt i år). Vinylfarfar presenterar även de snyggaste singelomslagen (vinnare I love it loud, Hollandpress) samt Argentina pressade Hotter than hell och Rock and roll over. Alltid lika trevligt presenterat av Vinylfarfar.

Vi bjuds även på en färsk turnérapport från Kanada. Lite mindre intressant i nuläget är att läsa om att Kiss fick en stjärna på Walk of fame (för 10 år sedan). Varför i detta nummer?

Annars är detta världens bästa fanclub-tidning. Hela tidningen i färg, 36 sidor! Mycket fin kvalitet på pappret därtill.

Bli genast medlem här: http://www.kissarmysweden.com/bli_medlem.shtml

KISS ARMY WANTS YOU!

Drag me to hell

Sam Raimi´s (Evil dead, Spiderman mfl) nya film Drag me to hell såg jag häromkvällen. Laddade för en riktigt mysig skräckfilmsafton och fixade filmrummet kolsvart och en bunke popcorn tillagades och sköljdes ned med en Innis & Gunn limited edition highland cask. Så till filmens handling; Christine jobbar som privatekonom på en bank och håller på att bli befodrad till avdelningschef, men bankens chef tycker att hon måste bli lite tuffare mot personer som ansöker om lån. Så kommer en Mrs Ganush in på banken och begär att banken skall skjuta upp en inbetalning hon ska göra på sitt hus. Christine nekar nu tanten detta, och gumman blir alldeles ursinning så vakter behöver tillkallas. I samband med detta tar hon en knapp från Christine, rabblar några obegripliga ord och kastar tillbaka knappen.

Till en börjar tror Christine att tanten bara är allmänt galen, men Christine söker senare upp ett medium och får veta att det verkligen vilar en förbannelse över henne. Kampen mot det onda kan börja!

Vi får sedan följa Christines kamp för att inte tappa fotfästet helt och själv bli galen. Hon beter sig psykotiskt och hallucinerar, eller är det verklighet? Vi bjuds på mängder av sköna kommentarer och småroliga kamper, bland annat en mot en näsduk som kan liknas som den mot handen i Evil dead. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen om du gillar Evil dead för likheterna finns där även om det givetvis är svårt att överträffa en sådan guldklimp. Betyget blir 4 LP av 5 möjliga.

KISS - The originals

Ahh, äntligen en sån där härlig platta som man drömt om ett tag finns nu hemma hos mig! Sedan jag var en liten pojkvasker och köpte Kiss-boken Still on fire har jag drägglat lite extra över The originals och The orignals 2. Så nu har jag alltså ettan hemma. Fick den, enligt mig, för en billig penning, 255 riksdaler. Denna lp-box är alltså en samling bestående av de tre första Kissplattorna; Kiss, Hotter than hell och Dressed to kill. Boxen gavs väl främst ut för att behålla Kiss i ropet lite kring 76. Hur konstigt det än låter så hade ju Kiss till en början ingen större framgång med Destroyer i USA (tills singeln Beth släpptes). Den box jag nu införskaffat är Japan-pressad och innehåller en 16-sidig booklet som var i alla boxar, samt en unik 8-sidig booklet som endast ligger med i Japanutgåvan. Vinylerna ligger i vanliga innerpåsar med omslagen tryckta på.

The Ultimate Kiss fanzine phenomenon

Så damp en tung bok ned i brevlådan kallad The Ultimate Kiss fanzine phenomenon. Titeln säger väl det mesta...Boken är hårdinbunden och med en metalliknande framsidag. Grymt snyggt! På cirka 180 sidor finns mängder av foton (flera tidigare icke-publicerade), och givetvis mängder av bilder på fanzines. I kronologisk ordning redovisas fanzines från världens alla hörn och presidenterna får presentera sig och sin Kisshistoria samt hur det är att arbeta med ett fanzine. Niklas Olsson och Kiss Army Sweden finns representerade på hela sju sidor! Dessutom är ett uppslag fyllt med Sons and daughters of Kiss (ni vet från tidningen Poster).

Mängder av bilder på Kiss från hela karriären finns givetvis med, men det lite roliga är att det även finns ett flertal publikbilder, bla från Stadion i Stockholm 2008. Många kommentarer från Gene och Paul återfinns även. Till och med bilder från Gene Simmons fanzine finns med som han hade om science-fiction och serier. Klart läsvärd, men framförallt köpvärd på grund av alla bilder.

Paradise Lost - Icon

En snygg vinyl damp ned i brevlådan. Paradise Lost - Icon . 2lp gatefold utförande, innersleeves i riktigt hård papp. Kvalitet. Och så ska skivan innehålla en poster, men var faen är den då? Den fick jag inte med...Detta är gruppens fjärde album och släpptes 1993. Bandet har nu lämnat dödsmetallen bakom sig för att rikta in sig mer på tung goth/doom. Denna platta är ett riktigt fulländat verk och klassiker som True Belief, Widow och Embers fire ligger på denna. Bilderna är extremt snygga och passande till detta verk. Grämer mig dock över att postern saknas.

Angivarna

Bret Easton Ellis, du vet han som skrev American Psycho, gav ju ut en novellsamling kring 1995 som hette Angivarna. Nu har den filmatiserats och bär titeln The informers. Satt mig igår med stora förväntningar på denna film. I rollerna: Mickey Rourke, Kim Basinger, Billy Bob Thornton, Winona Ryder och Chris Isaak. Jösses vilka personer! Filmen utspelar sig i Los Angels 83, och såklart är foto och ljud mycket schysst. Som så sig bör i en Ellis-baserad film är allting perfekt, eller? Givetvis handlar det främst om överklassen, och allt finns inkluderat snygga människor, sex och massa knark. Och med det följer ju som vanligt en hel del misär och dekadens. Det knullas med den ena och den andra och alla är höga som hus. Men vart tar handlingen vägen? Det enda som får mig att fortsätta vilja se filmen är fotot och musiken (bla Devo). De små historierna vävs knapphändigt ihop och helt plötsligt är filmen slut. Lite trist är att hela vampyrhistorien från boken plockats bort (den filmades ju ändå). Nja, det är var faktiskt en stor besvikelse, tyvärr. Dock god insats av Chris Isaak.
Betyg 1,5/5

Paradise Lost: Faith divides us - death unites us

Så är en riktig höstplatta releasad. Britterna Paradise Lost tolfte album Faith divides us - death unites us. Jag har skaffat som synes vinylutgåvan och den är riktigt schysst. Dels är det foldout-cover, hela albumet på cd medföljer, en poster samt en sjutumssingel med de två spår som finns på 2cd-versionen. Kalasutgåva med andra ord! Inledande spåret As horizons end lämnar ingen missnöjd, riktigt tung doom/goth-låt med vacker avslutning. Andra spåret I remain fortsätter i samma stil och det känns som bandet gått tillbaka i tiden kring Shades of God och Icon. Fantastiskt! First light är en mer vemodig låt och lugnare till tempot även om tyngden finns där. Frailty drar upp tempot rejält och är favoritlåten så här långt. Sista låten på första sidan är titelspåret, en lugn, vacker gothlåt. The rise of denial inleder tungt som Satan och har ett härligt doomgroove vilket får en att vilja hoppa upp hur soffan och köra en Lee Dorian-dans! Living with scars är i mitt tycke plattans sämsta. Fattar inte varför de lagt in ett numetal/Pantera-riff i låten, meningslöst! Ta bort det och låten är okej. Last regret är så vacker att den påminner mig om tiden för Draconian times, härliga tider! Universal dream tar tillbaka plattan till doomspåret igen och det svänger rejält. In truth är en schysst lite lugnare låt. Avslutande Cardinal zero bjuder på ett riktigt skönt groove om än lite mindre bra än övriga spår. De två låtarna på 7-tummaren är titelspåret och Last regret i mixar kallade the Lost Prague orchestral mixes. Vackra tappningar båda två (dessa två låtar utgör cd2 i limited editonboxen). Ända missen på denna fantastiska vinylutgåva är att den saknar en del artwork, låttexterna finns på uppslaget, men det är allt. 2-cdversionen (som är i dvdformat) innehåller en 24-sidig booklet. Skulle varit grymt om den följde med vinylen oxå.

Sammanfattningsvis är detta en grymt bra platta som jag tycker konkurerar med Heaven and hell: The devil you know och Candlemass: Death magic doom om årets tyngsta platta. Som bandet gått ut med i intervjuer innehåller albumet inget singelspår då de anser att det förstör för hela albumet, utan albumet ska ses som en helhet. Tycker de lyckats bra med att göra ett enhetligt album som växer för varje genomlyssning. Bästa skivan i år troligtvis!

SONIC BOOM!!!

Så äntligen är den släppt. Den 7/10 släpptes Kiss första studioalbum på 10 år. Förväntningarna har varit höga, och rädslan för att de ej ska leverera vad de tidigare gjort har funnits där. Trots att albumet läckt ut på nätet i sin helhet, sekundklipp, singelspåret och till sist tillgänglig på Spotify bestämde jag mig i ett tidigt skede att inte lyssna på någonting förrän jag hade skivan fysiskt i min hand. Magi! Så kom nyheten att Walmart skulle släppa en specialversion med bonuscd och dvd. Jaha, beställa ny Kissplatta via eBay, tråkigt tänkte jag, får den nog inte på releasedagen då. Men så fanns den där på alla svenska webshopar: 2cd+dvd-versionen i digipack förhandsbokades och så fanns den där i brevlådan på releasedagen. Omslaget är gjort av samme snubbe, Michael Doret, som gjorde kanske ett av de snyggaste omslagen någonsin: Rock and roll over. Sonic Boom omslaget är väl okej, men titeln får alldeles för stort utrymme. Nåväl, över till låtarna....

Första spåret, Modern day delliah (singelspåret), är en relativt hård låt, med skönt gung och refräng. Russian roulette, riktigt härlig basgång och Gene är som alltid mysig, aaahhh, härliga gitarrslingor bjuds det på oxå, skönt 70-talssound och härliga temposkiftningar. Never enough är Paul som sjunger, och det här är en låt som i mitt tycke påminner en del om Crazy Nights-eran, dock ingen vidare refräng lite slätstruken låt. Yes, I know (nobodys perfect) Gene är tillbaka vid micken och det blir återigen mer groove och 70-talsanda. Stand fortsätter ungefär i samma stil, men lite mer modern touch, kan bli en riktigt bra allsångslåt live! Hot and cold känns lite som Domino i början, men en återkommer 70-talssoundet. Fantastiskt! Vilken text :) All for the glory bjuder på sång av Eric Singer. Spännande, och det låter bra lite raspigt och fränt, sticker helt klart ut bland de övriga låtarna och har en given plats på plattan. Något tunnare än övriga låtar kan jag dock tycka, känns lite plattare. Danger us, blir du förvånad om jag säger 70-tal, riktig rökare till rocklåt. Jösses, börjar nu inse att den här plattan är grymt bra. I´m an animal en tung och långsam låt som jag tycker för tankarna något till God of thunder, men som får snygga gitarrslingor mot slutet. Kobjällra inleder When lightning strikes, kan något gå på tok då? Näe, lite blandad låt med viss 70-tals stuk, men även hårdheten som finns på Revenge. Bra refräng, en av de bättre låtarna så här långt. Sista låten Say yeah! är helt klart en bra låt att avsluta en platta med. Man på gött humör, då det finns lite av varje i denna låt, viss möjlighet till allsång, tufft gitarrsolo och ett lugnt parti. Kanon.
Har än så länge hört plattan 5 gånger och den kommer gå varm i helgen. Bonuscdn är gamla Kisslåtar som är inspelade med nuvarande sättning. Har inte lyssnat på den än då Sonic boom är det som är högst prioriterat nu. Dvdn innehåller ca 30 minuter från en konsert i Argentina från i år, som inte känns som något prioriterat alls då jag sedan en tid tillbaka har hela konserten på dvd. Skulle varit schysst om hela konserten var med som bonus.

Sitter och är så otroligt nöjd med detta album. Nu är det inte katastrof om det inte kommer något mer album med Kiss. Även om Psycho circus är en okej platta är det kul att det inte var den som blir bandets sista.

Och för guds skull se nu till att ge ut denna platta på 2-LP gatefold med bonusposter, fejktatueringar, klistermärke och ett orderformulär (det slår en bonuscd och dvd med hästlängder). Back to the 70´s Kiss :)

Bloody deluxe vinyl

En av de bästa plattorna i min samling är Type O Negatives Bloody kisses från 1993. Vinylen jag införskaffat är en deluxvariant, dubbelvinyl i gatefold, 180 gramsvinyler. Det här är bandets tredje album, och det var med detta som de fick sitt större genombrott och mig som fan. Black No 1. är singelspåret tillika det gjordes en video till som fick många att öppna ögonen för detta Brooklyn-baserade band. Andra favoritlåtar i mitt tycke är titelspåret och Christian woman. Plattan som helhet är otroligt tung och varierande. Mycket goth förstås, samt mycket ironisk humor, vilket är uppskattat. 1994 släpptes även en digipackversion av skivan där man på bandets begäran plockat bort alla utfyllnadslåtar och lagt till en ny låt, Suspended in dusk. Detta blev även i mitt tycke bättre än den första utgåvan. Det enda som jag saknar något är låten We hate everyone, en pungspark till alla som sagt att TON är si eller så. Som synes på bilden nedan har jag givetvis även båda cdutgåvorna.

King Diamond återvänder till mormors hus

Det här är historien om King Diamonds barndom, för 18 år sedan (plattan släpptes 1988) bodde Kungen med sin mor och syster i mormoderns gamla hus, hon hade åkt iväg på en lång "semester". Kungen har senare fått reda på att mormor varit på mentalsjukhus då hon haft vanföreställningar om "Them". Kungen kan fortfarande inte förstå hur morfar blev av med sitt huvud. De var ju alltid så snälla mot Kungen. Plattan öppnas med introt Out from the Asylum, och fortsätter med Welcome home då mormor kommer tillbaka till sitt hus. Snart nog börjar givetvis mormor sina historier om Them och The invisible Guests. Mormor bjuder sedan King på Tea (en tesort bestående av blod skall det visa sig). Mormor dör under The Accusation Chair, och King förs senare själv till mentalsjukhus och kan således inte berätta om Them och vem som utfört dödandet.

Detta är helt klart en av King Diamonds bästa plattor. En mysig story och fantastiskt trummande av Mikkey Dee (nu Motörhead), samt grymma gitarriff. Perfekt platta att välkomna den nu stundande hösten med!

Tiamat på vinyl igen...

Den här gången presenterar jag en nyinförskaffade vinyl med Goth/Deathmetallarna Tiamat och det är deras senaste vinyl vi ser här (skivan släpptes 2008), Amanethes. Utgåvan är i cardbox sleeve, dubbellp, färgad 180 grams vinyl. Maffigt alltså! Det har gått fem år mellan detta släpp och Prey som släpptes 2003, och det verkar faktiskt som herr Edlund har förändrats en del. Främst har han gått tillbaka till lite äldre Tiamat-stuket, inte så långt bak som de två första albumen, men ungefär till Wildhoney-eran. Musiken är tung, men det är fortfarande lite skönsång och allsköns pling-pling. En hel del akustiska gitarrer återfinns och det är mycket vackert! Andra spåret Equinox of the gods för mig tankarna tillbaka till Sumerian cry, dvs en del black metal inslag, medans flera andra är riktiga gothlåtar, men vi har alltid det här speciella Tiamatsoundet som är så fruktansvärt bra. I mitt tycke en av det 10 bästa plattorna som släpptes 2008. Självklart har jag cdversionen i digipack oxå, som införskaffades på Pet Sounds i hufvudstaden :)

BD When we were winning.

Nästa bok som jag läst och som presenteras här blir Martin Norberg och Klas Ekmans bok om Broder Daniel som bär titeln When we were winning. Norberg står för foto och Ekman för text. Boken följer bandet från början till sista konserten i Slottsskogen under Way out west festivalen. Norberg är den som fotade BD bla till de allra första promobilderna och de omtalade nakenbilderna. Vi får ta del av många fylleslag och bandets resor genom Sverige. Boken är väldigt lättläst och det mest intressanta är medlemmarnas egna kommentarer till nedskriven fakta. Till bokens fördel är givetvis alla fantastiska bilder, till dess nackdel är tyvärr att texten inte riktigt fångar ens intresse till 100%. Det känns som något fattas. Hur som helst är det en mycket läsvärd bok inte minst för att fyllehistorier, och det får mig att minnas tillbaka när jag såg dem på Kulturkammaren här i Norrköping 1999, ett riktigt svettigt gig med mycket fylla i både publik och band. Härligt. Det mest känslosamma kapitlet i boken är givetvis berättelsen om Anders Göthbergs självmord och Henrik Berggrens uppriktiga saknad av sin vän. Samt hela planeringen av och spelningen på Way out festivalen. BD´s sista framträdande. Flera av de gamla medlemmarna fanns i publiken frånsett Håkan Hellström som dagen innan kommit hem från en spelning i Oslo och då inte orkade gå på BD spelningen. Svagt! Nåväl, en heltklart läsvärd bok som ej behöver ägas, utan kan med fördel lånas på bibblan! Missa inte dokumentären Broder Daniel Forever ikväll, 2/10 kl 20:00 i TV2!

Kiss goodies part II

Jaha, vad har vi här då om inte en tomburk med Kiss-motiv. Spännande va? Detta öl gjordes av det Tjeckiska ölmärket Pilsner Urquell speciellt för Kisskonserterna i Prag 14 och 15/12 1996.
Ett måste i varje Kissamlares hem:)

Ace is back and he told you so!

Jösses, det har gått hela 20 år sedan Ace släppte förra soloskivan Troublewalkin´. Så mina förväntningar på denna är mycket höga. Till att börja med får jag säga att designen på vinylutgåvan är grymt snygg. En gatefold lite utöver det vanliga, snygga färger och glimrande omslag! Det handlar alltså om en dubbelvinyl. Ett litet minus är att det är vita innerpåsar, en liten miss när man gjort utgåvan så snygg i övrigt. Nu över till musiken....
Skivan inleds med en riktigt tung låt, Foxy & Free, håller på att ramla ur soffan så glad blir jag när det låter så här bra, skönt att han lever upp till mina förväntningar. Nästa spår, tillika första singeln, Outer space är lika tung den, underbart! Skivan rullar sen på och är både varierande avseende tempo och kvalitet, för det mesta är kvaliteten hög. En cover finns med på plattan, Sweets Fox on the run (även om jag minns Shabooms version bäst). Texterna är väl sisådär, mycket om Ace nya liv som nykter alkoholist. Men det funkar. Det är främst musiken jag är intresserad av i detta fall. Noterbart är att skivan tillägnas Eric Carr och Dimebag Darell.
Cd-versionen är en digipack som går att vika ihop till en pyramid, snygg även den, även om vinylen ligger mig varmare om hjärtat...

Hårdrock i bokform

2008 släppte radarparet Melker och Mattias, ni vet grabbarna bakom Rundgång i radio&TV, boken Hårdrock - Rundgång, nitar och nackspärr. Har varit lite småsugen att köpa boken, men då jag bläddrat i den i bokhandeln har det inte blivit av främst pga alla teckningar i boken på författarna, samt några musiker. Känns mycket amatörmässigt. Författarna inleder med att det är en bok skriven av två fans för fans och de eftersträvar inga djupgående analyser och intervjuer och det märks väl. Den blir som en hårdrockens Två nötcreme och en moviebox (Filip och Fredriks 80-tals nostalgibok). Det finns mycket kul att läsa i boken och den är verkligen läsvärd. Allt från Accept, Maiden osv är representerat likväl som den svenska deathmetalen. Boken är alltså ingen ren 80-tals nostalgi även fokus ligger där (vilket passr min smak). Även band som Slipknot och Rammstein tas upp. Intervjuerna som det bjuds på handlar mest om hur nervösa intervjuarna är och hur stolta de blir att få sina plattor signerade. Hur som helst, kul läsning, mycket nostalgi (Rockbox, VHS, tapetrading, Okej-och Rocket-tidningarna, Hem & Skola, Studio S osv). Märkligt nog (eller så är det ironi) så står det på omslaget att det bjuds på unika bilder (några foton på författarna och tex Doro, Udo och Ronnie James Dio och exklusiva intervjuer. Nja, leta upp den bok på bibliotektet och läs istället för att köpa är mitt råd. Stay true to heavy metal in the night!

Tiamat från Täby

Jag började lyssna på Tiamat när Wildhoney släpptes, dvs 1994, och det är ett riktigt mästerverk. Så förväntningarna på uppföljaren var skyhöga. 1997 släpptes så A deeper kind of slumber, och visst har framför allt bandets sångare och motor Johan Edlund lyckats, det är ju han som är Tiamat. Han bjuder på ett mycket vackert, atmosfäriskt album. Singelspåret Cold seed och titelspåret är två favoriter i denna drömska resa. Vi får höra instrument som citar, cello och till och med flöjt. Den här vinylen är tyvärr ingen gatefold, men ändock är innersleeven snygg med samma bilder som cd-häfte. Innehar även deluxe-cdversionen med "en extralåt" (en ommixad Only in my tears it lasts) samt tre videos, men det som är värt pengarna är den snygga digiboken och extra bilderna i den. Mycket vackra! Samt annorlunda omslagsbild.

Kuriosa: Tiamat var i mesopotamisk mytologi en kvinnlig monstergestalt som förknippades med saltvatten. Tiamat är en av de första kända drakgestalterna i historien. När Tiamat förenade sig med apsu, sötvattnet, uppstod livet. Tiamat dödades av guden Marduk som skapade världen av hennes kropp.

Kiss goodies!

Idag damp ett litet brev ned lådan innehållandes ett tuggummipaket med sju samlarbilder med Kiss som motiv. Paketet är öppnat och tuggummit saknas, men wath the fuck, det hade nog inte smakat nåt vidare då de här tuggummipaketen gavs ut av Donruss 1978. Som synes är det den första serien (blå) som innehöll 66 samlarkort. Andra serien är röd och består av lika många bilder.

Fläskig doomvinyl

Hittade Cathedrals mästerverk The carnival Bizarre på en limiterad vinylutgåva innehållandes två 10 tumsskivor i gatefoldomslag. Så snygg. Tyvärr vita innerpåsar, men ändå. Plattan släpptes 1995 och är i mitt tycke en riktig doom klassiker. Fantastiskt tunga och grooviga låtar. De tre första bitarna är i mitt tycke mycket starka, Vampire sun, Hopkins (witchfinder general) och Utopian blaster. Skivan svänger så ruskigt mycket, att det är svårt att sitta still och lyssna. Liten rolig anekdot får det väl ändå ses vara att Toni Iommi spelar på Utopian Blaster.

Vinyl ska förvaras med stil.

Införskaffade en härlig liten spisarbox för att förvara några av mina vinyler i. Blir perfekt som stilleben i film/musikrummet. Riktigt rejäl box med ordentligt handtag om man skall bära med sig några plattor på kalas. Ingick även en nyckel till låset som är fungerande. Den lilla godbiten inrymmer hela min WASP-samling på vinyl som är rätt hyfsat stor.
Vacker 50-tals pryl, vilka dagar, ta med sig en väska över till polaren för att spisa vinyler. Mp3-spelare känns långt borta....Och så ska nya plattan Babylon få plats oxå, den är förhandsbokad på pic disc:)

Två nya liveplattor i skivbacken.

Först ut presentarar jag Paradise Lost - The anatomy of melancholy. En deluxutgåva på två vinyler i gatefoldutförande. Limiterad till 1000 exemplar. Innehåller linernotes av Nick Holmes och Greg Macintosh till samtliga 20 bitar. Tyvärr är det vita innerpåsar till en annars mycket snygg vinylutgåva. Den är inspelad på Koko, London 12:e april 2007. Ljudet på vinylen är extremt bra. Alla instrument och sången är riktigt bra mixade, fantastiskt!
Vi får höra några gamla godingar i form av As I die, True belief, Embers fire och Pity the sadness, men framför allt GOTHIC! Vi bjuds givetvis även på en hel del nya låtar som The enemy, Praise lamented shade och Red Shift. Hade lite tur som fyndade den på www.repulsive.se för bara 99 bagis :)
Den andra liveplattan är Hammerfalls One Crimson night inspelad i Lisebergshallen, Göteborg 20:e februari 2003. Det är en trippelvinyl. Lite tråkigt att det inte är en gatefold när det är så många vinyler. Dock mycket bilder på innerpåsarna som lite plåster på såren. Plattan är sprängfylld med hits och setlisten känns mycket bra, eller vad sägs om låtar som Riders of the storm, Heeding the Call, Stone Cold, Glory To the Brave, Hearts on Fire och Renegade. Konstigt nog är de tre avslutande låtarna från Mexiko och Chile. Fattar inte riktigt varför. Mycket bra ljud är det i alla fall!

Ge din själ till Kungen.....

Det damp ned en ondskefull vinyl i min låda häromdagen. King Diamonds senaste platta från 2007 är ett konceptalbum som handlar om två barn som blir mördade av sin far och denne tar sedan sitt eget liv. Flickan kommer till King Diamonds och hans katt Magics hus, Never ending hill, för att be om dennes själ. Dock är den så full av synder att en annan själ måste fås innan soluppgången. Skivan är mycket stark både text-och musikmässigt. Rent musikmässigt tycker jag den närmat sig Mercyful Fate, vilket i mitt tycke är positivit. Många låtar fungerar även bra fristående från konceptet så att säga. Nämnvärt är att Never ending hill nominerades till en Grammy 2008, men fick pisk av Slayers Final Six. Vinylen jag har är svart med vit innerpåse. Bilder och text är på ett separat blad. Finns även utgiven som bildvinyl. Buy or die!!

Europe Last look at Eden

090909, ballt datum att släppa en skiva på! Jag fick den röda versionen av nya Europe-plattan. Det finns ju tre olika. Förhandsbeställde ett ex från www.bengans.se och fick den signerad. Lite småkul även om det såklart vore häftigare att ha träffat dem i Stockholmsbutiken när de signerade den på kvällen. Plattan inleds med att riktigt maffigt "prelude" och sen dånar första singeln, tillika titelspåret igång. Riktigt bra bit! Catch the plane är en av de bättre låtarna med framför allt mycket bra gitarrsolon. Andra singeln New love in town har satt sig ordentligt i mig, mycket pga personliga saker som hänt mig senaste veckan samt att det ju är en stark ballad i sig. The Beast är en låt skapad av Tempest/Levén och är riktigt heavy. Tyngst på albumet. Överlag osar det mycket 70-tal på ett modernt vis över hela plattan. No stone unturned innehåller dessutom Tjeckiens nationella symfoniorkester. Pampigt värre! Run with the angels, näst sista låten är en halvlugn låt med riktigt slagkraftiga verser och den är nästintill Sabbathtung i sin basgång. Sista låt ut är In my time, en riktig bluesballad som i mångt och mycket påminner om Gary Moores Still got the blues. Det här är en platta som verkligen kommer dels att gynnas på att lyssnas till flera gånger, men framför allt överleva tidens tand. Ett album som grabbarna från Upplands-Väsby ska vara riktigt stolta över. Att göra en så här bra rockplatta 2009 är riktigt hedersvärt. Kanon! Nu inväntar jag bara att albumet även släpps på vinyl i gatefold utförande:)