Death, magic doom

Doomveteranera släpper i och med denna skiva sitt elfte alster. Inledande spåret If I ever die har ett väldigt upptempo för att vara Candlemass och jag höll på att flyga upp ur soffan och kolla så jag inte satt i fel skiva. Måste ändå säga att låten är bra, men som sagt inte vad jag förväntat mig. Nästkommande örhänge,Hammer of doom är riktigt blytung och ställer ordningen till rätta med sitt så klassiska doomsound. Sabbath-influenserna är ibland så påtagliga att jag undrar om de gjort denna låt som en vink och tack till Sabbath. The bleeding Baroness tar vidare och plattan fortsättar i samma tunggung rakt igenom med undantag för lite utstickande Dead angel.

Albumet känns väldigt homogen och efter en genomlyssning känns det lite som att man blivit överkörd av en lättare ångvält. Jag tycker framför allt att sångaren Robert Lowe gör ett bra jobb efter att ha tagit över munkkåpan efter Messiah Marcolin som ju många förknippar med Candlemass.

Varianten som jag har av skivan är en snygg digipack innehållandes en bonuslåt på cd´n: Lucifer rising samt en dvd innehållandes 25 minuter filmning från skivinspelningen i Polar Studios och från turnén i USA 2008, en hel del kul grejjer, men inget direkt analyserande kring hur skivan gjorts. Det pratas en hel del svenska under denna video och jag tänker att det är lite synd för de fans som inte fattar någon svenska att det inte finns några subs, men men det är dock underhållande ändå..........

Hot wacks

En härlig binge nyinförskaffat svart guld, i spridda genrer.
Steeler-plattan tycker jag är mest intressant i nuläget. Steeler bildades 1980 av Ron Keel (som senare grundade bandet Keel vars plattor producerades av ingen mindre än mannen med den långa tungan, Gene Simmons). Bandet gav ut singeln Cold day in hell, kort därefter hoppade gitarristen Michael Dunigan av och ersattes av ingen mindre än den då blott 18-årige gitarristen Yngwie "Unleash the fucking fury" Malmsteen. Med andra ord en riktig rökare till platta (och att den fortfarande har shrinkplasten kvar är ju bara extra trevligt). Ytterligare två album med en annan gitarrhjälte: Gary Moore; innan han snöade in totalt i bluesen. Meduza-plattan var jag ju tvungen att ha i min samling då jag i höstas övertog morfars Volvo 744, på plattan finns nämligen kultlåten "Volvo". Beatles Magical mystery tour från 67 är väl oxå given i varje samling med örhängen som I am the walrus och Strawberry fields forever.

Slipknot, tomtar?

Trodde väl aldrig att en platta med Slipknot skulle hamna i min samling. Har alltid på nåt sätt tyckt att de verkar vara tomtar i tuffa utstyrslar. Men så efter att ha hört en låt fick jag för mig att kolla in plattan All hope is gone. Utgåvan jag har är en fin, tjock digipack innehållandes 3 bonuslåtar, utökad cdbooklet och en medföljande dvd innehållandes en making of dokumentär på 35 minuter. Skivan var faktiskt till min förvåning bättre än jag vågat hoppas på, och den växer för var gång jag lyssnar på den. Många tunga riff, härligt trummande och medryckande refränger (i vissa låtar). Helt klart en bra varierande platta med både mangel och lugnare låtar. Lite ny metal helt enkelt. Dvd:n var väl inte så intressant utan mest bara filmat material utan något berättande om själv inspelningen. Dock är det en självklarhet att ha den special edition utgåva då det är samma pris som den vanliga.

Dagens vax

Gjorde ett besök till den lokala skivaffären, Vaxkupan, och fann där tre trevliga vinyler. Den första är Helix: Back for another taste. Åttonde plattan från kanadickerna släpptes 1990 och Helix var väl inte så heta då. Den andra är Rush skiva Presto från 1989, deras trettonde album i ordningen. Den tredje skivan att lägga till min samling är Badlands debutalbum från 89. Gruppen består av forne Ozzy-gitarristen Jake E Lee, Ray Gillen från Black Sabbath, och den som är mest intressant för mig och som gör plattan självklar i min samling: Eric Singer trummis i bla Sabbath, Lita Ford, Alice Cooper, Paul Stanleys solo-turné 89, men framförallt för sin medverkan i KISS! Det slår mig nu när skivorna syns tillsammans på bild att deras layout vad gäller färger är slående lika (grå/svart/röd).

Lokalt Crücifix (TPL004)

På det glada 80-talet och en bit in på 90-talet fanns det i lokalradion i Norrköping ett program med namnet Power Hour, som leddes av Robban Becirovic och Eric Sandberg. Dessa herrar var kungar i stan inom metalscenen med radioprogram, arrangörer av de legendariska Thrashbash konserterna, och sedermera tillika tidningskungar i och med Close-up magazine.

Fick för nån vecka syn på en cd med Norrköpingsbandet Crücifix (Respekt för äldre) på Tradera som Micke Persson, TPL givit ut (det var även han som sålde den). Så för 19 bagis rodde jag hem den och igår låg den i brevlådan. Cdn innehåller låtar från hela deras karriär (med denna fasta laguppställningen) 1986-95. Innehåller örongodis som bla Stadsterror, Kravaller i city, Psykopat, Skjut för fan och så låten tillägnad Micke Sörling; Fjäsk för mat. Vad hände förresten med Sörling? Han hade ju tidigare en avdelning i Close-up i och med Sörlings svinstia. Kul anekdot är att när Strömvillan (fritidsgård i stan) firade 30-års jubileum 2007, gick Crücifix upp på scen och drog av några rökare.

PartyGlam med Tigertailz

För ett antal år sedan fick ett konstig infall att jag skulle sälja stora delar av min vinylsamling och detta är något jag ångrar grymt än idag.

Denna platta, Tigertailz - Bezerk från 1991, var en av de som jag skildes ifrån och som jag nu åter införskaffat (på både vinyl och cd). Den innehåller fantastiska glamlåtar som Love bomb baby, Love overload och Heaven bland många andra pärlor. Vinylomslaget är ett foldout cover, med en mycket tidstypisk bild på medlemmarna.

Under en något förvirrande period fanns det två band med namnet Tigertailz, dels återförenades sättningen som spelade in Bezerk-plattan, dels bildade originalsångaren Steevie Jaimz ett band med samma namn. Efter en rättegång vann (Bezerk)Tigertailz rätten till namnet och spelade därefter in Bezerk 2.0. Återföreningen innebar bla även ett besök på Sweden Rock Festival 06.

Denna skiva är helt klart ett måste i varje skivsamling för den som gillar glamrock/sleaze!

Support your local skivhandlare

Nu på lördag 18/4 är det Record Store day. En dag då oberoende skivaffärer går ihop med artister och firar musiken och skivan. Denna fantastiska dag har funnits sedan år 2007.

I USA har den vuxit sig stor och förra året sparkade självaste Metallica igång firandet i San Francisco.

Tyvärr finns i nuläget ingen skivaffär i Norrköping som är med i festligheterna officiellt i alla fall, dock ska jag bege mig till Vaxkupan i stan för att leta vinyler och om det inte firas där, skall jag minsann påtala det!

Kolla här om din lokala skivaffär officellt deltar i Record Store Day http://www.recordstoreday.com/Sweden

80-tals thrash med fylligt rött.

Megadeths klassiska andra album från 86, Peace sells but who´s buying i 5.1 DTS ljud avnjöts under kvällen tillsammans med det italienska rödvinet Campolieti Ripasso från 2006.

Dvdaudio-utgåvan bjöd på ett hyggligt DTS-spår, dock upplevde jag inte att albumet vinner på att höras i surroundljud utan gör sig faktiskt bättre i stereo. Extramaterialet var väl tilltaget i form av två musikvideos, Peace sells och Wake up dead, en 14-minuters intervju om plattan, Play along-spår till The Devils Island, lyrics och ett fotogalleri.

Warming up

Välkommen till min blogg.

Här har jag tänkt att posta inlägg som rör det som jag är mest intresserad av: skivor i dess olika format. Jag kommer också skriva ned kortare recensioner av filmer jag ser, böcker som jag läst, prylar jag kommer införskaffa samt fotografering. Emellanåt kommer säkerligen inläggen kryddas med en redovisning och eventuellt omdöme av den dryck som intagits i samband med ovanstående aktivitet.

Med andra ord kommer jag skriva om de saker som jag är intresserad av med betoning på kultur och nöje.

Återigen, välkommen till The Spinning Black!