Jakten på vinyler Cathedral

Ja, jag får väl erkänna det då. Ibland har jag helt enkelt lite för bråttom i jakten på vinyler och det visar sig i senaste inköpet av presenterad platta. Trodde helt enkelt att det var Cathedrals nya fullängdare jag beställt då det står vinyl-lp. Får hem plattan och det visar sig att den innehållet två låtar. Okej tänkte jag, det är ju doom då är det väl 28 minuters låtar, men nej då skivan är totalt 12 minuter. Skulle jag vilja kalla maxi. 199:- för 12 minuter!! Nåväl, den finns bara i 1400 ex. 300 hundra av den jag har, transparent lila. Finns/fanns även blå, clear, grön, svart och vit. Till den blå, vita och clear medföljde även en poster. Dessa är dock slutsålda. Låtarna, Open mind surgery och Sabbadaius Sabbatum är hursomhelst fantastiska båda två! Cathedral har ju meddelat att de kastar in handduken nu efter 22 år så det är ju kul att ha det sista de spelat in på vinyl (skivan släpps inte ens på cd). Haha!

Nirvana - MTV unplugged in New York

Nirvana gjorde till slut ett akustiskt set som spelades in för MTV 18/11 1993. Väldigt intressant setlist få egentligen bara Come as you are var en hit innan. Av fjorton låtar är sex covers. Bl.a. David Bowies The man who sold the world och tre av Meat puppets (varav två medlemmar är med och spelar). Plattan släpptes ett halvår efter Kurt Cobains självmord och gick direkt in på första platsen på Billboard! Hela skivan är verkligen helt fantastisk och ljudet är underbart.

Loppisrunda

Blev en hyfsad loppisrunda idag. Besökte fyra stycken. Det var ett tag den sist och känslan av att hitta den där riktiga skatten och fyndet man bygger upp innan man ger sig av infann sig idag. Det är väldigt sällan jag gjort något större vinylfynd. En och annan cd har det dock blivit. Idag blev det inga skivor heller, men en rejäl bunt Close-up tidningar. Det var under ett par år jag inte köpt alls många Close-up så det här blev perfekt. 2 kr styck får ju ses som fynd trots allt. Spridda från nummer 13-65.

Kamelot - Poetry for the poisoned

Så har denna platta från 2010 landat i mitt hem. Det här är gruppens nionde album, och jag får väl säga som det är, det är min första skiva jag hör med dem. Utgåvan är en dubbelvinyl med gatefold omslag. Fantastiskt vacker! Musiken tycker musiken är av riktigt hög kvalitet. Power-proggmetal eller vad man nu vill kalla det. Sångaren Khan har dessutom en bakgrund inom operan så sången är inget att klaga på. Öppningsspåret The great pandemonium och titelspåret är klart de bästa, men skivan håller jämn och hög kvalitet rakt igenom. Som bonus på vinylen får du en oklippt version av låten House on a hill, wow! Tydligen var det sista skivan med Khan på sång så man kan ju undra vad det ska bli av med det hela sedan.

Gillar du vacker power-proggmetal är detta givet köp för dig. Vinylen hittar du nu på Ginza för futtiga 119:-

Min samling i mitt rum

Jag blev inspirerad av Chief Rebel Angels inlägg http://metalyze.blogspot.com/2012/01/massor-av-plast-pa-massor-av-plats.html där han visar upp översiktsbilder på sin musiksamling. Alltid kul att se folks samlingar.
Så här ser ni min.
Jag har fördelen att ha ett dedikerat film och musikrum. Vinyler förvaras i två Expedithyllor från Ikea. En vanlig tavellist visar tre balla boxar. Cd, dvd, blu-ray, några gamla VHS och kassetter samt musikböcker och tidningar trängs i hyllor från Mios serie Pocket. Maskinerna står i nån vanlig Ikeabänk jag inte vet namnet på.

Så se till och visa upp era samlingar nu! Posta länkar genom att lämna kommentarer.

Tryck på bilden för att se hela bilden!

OKEJ paket 2

Kom ett skapligt tungt nostalgipaket i lådan igår. Ett gäng Okejtidningar från 84-86. Och i väldigt fint skick. Kolla bara andra bilden. Orörda posters och dekalark. Hur många kunde låta bli att ta bort den då det begav sig?

Kee Marcello Rockstjärnan som Gud glömde

Minns när jag såg annonsen för denna bok att jag bli lite förvånad att Kee ger ut en självbiografi, har han så mycket att berätta? Självklart förhandsbeställdes ett ex. En bekant som arbetar i bokhandel var på mässa (i Nacka tror jag) för branschfolket och där spelade Kee live och gav bort sin bok. Hade ju varit nåt att se.

Medförfattare till boken är den gamle Okej-reportern Stefan Johansson. Vi får följa Kees uppväxt i norr och i banden Joker och Stetson Cody group i Umeå. Kee drar sen vidare ner i landet och till Fjollträsk. Lirar med Noice och bildar sedan Easy Action med Peo Thyren. Så kommer det där telefonsamtalet i september 1986 från Europes manager Thomad Etdtman om erbjudandet att gå med i Europe. Detta är precis när Easy actions platta That makes one slutputsas. Efter lite betänketid är Kee på och den stora rockdrömmen infinner sig. Europe drar över till USA och ska promota The final countdown. Singeln säljer dock inget vidare och oro sprider sig i gruppen. Man får sen hjälp av legendariske managern Herbie som lyckas få video spelat rejält på MTV och succén är given. Andra singeln, Carrie säljer sedan bra och slutar som trea på Billboard. Sen är det bara åka av. Europe lirar i samma division som Def Leppard, Aetosmith, Bon Jovi och Mötley crue. Och det är nu Kees missbruk drar igång rejält. Alkohol, och ordentligt med kokain. Bandet flyttar snart till Bahamas för att slippa beskattas i Svedala och dekadensen fortsätter. Som blixt från klar himmel slår grungen och Nirvana igenom, det innebär slutet för många glam/sleazeband och Europe lägger ned 1992. Kee kommer hem till Stockholm igen (skaplig kontrast mot Bahamas och LA)! Skatteverket jagar bandmedlemmarna på miljonbelopp. Managern Erdtman har blåst bort alla pengar och medlemmarna är barskrapade. Till millenieskiftet spelar dock Europe tillsammans igen. Två låtar precis innan tolvslaget. Giget gav Kee en mille, men för att fogden inte skulle ta dem gick de till Hauglands polares bolag. Som sedan spekulerade bort dem. Skatteskulden preskriberad slutligen. Efter återföreningen är det Norum som spelar gura och Kee verkar väldigt bitter över detta. Kanske var det pga hans missbruk?

Överlag är boken intressant, men jag tycker många gånger att det är en del skryt, namedropping och som en skrivit visa delar. Hur som helst helt klart läsvärd och ska bli kul att nu läsa Klings biografi om Europe - You only live twice.

Petra - This means war

Kristen hårdrock, jo men visst serru, det finns mer än Stryper i denna genre.
Petra har faktiskt funnits sedan 1972 (splittrades dock 2006). De kommer från Indiana och detta är gruppens tionde album och släpptes 1987.

Inte helt oväntat är det Aor de lirar och påminner en del om Saga, Asia bland flera. Tycker de gör det de förväntas göra bra. Bästa låtar på skivan är titelspåret och All the Kings horses.

Vad gillar du omslaget då? Påminner en hel del om Vakttornets bilder tycker jag.

Magasin

Ett paket med härliga 80-tals magasin låg och väntade på mig i brevlådan idag. Okej, Rocket, Poppis och Idolernas bilderbok Hårdrock. Vilken nostalgi, minns de flesta Okej-tidningarna (som jag då ofta klippte i, därav uppbyggnad av samling nu). Poppis köptes bara nåt enstaka nummer så det känns nästan fräscht! Rocket är mycket hårdrock så de köptes också när det begav sig, men där sviktar dock minnet en del vad gäller artiklarna.

Hårdrockens historia

Missa inte Dokumentärserien Hårdrockens historia med start imorgon, tisdag 3/1 SVT2.

Avsnitt 1 av 11. Hårdrockens släktträd har många förgreningar. I serien möter vi artister som Alice Cooper, Slash, Lemmy, Metallica, Iron Maiden, Black Sabbath, Deep Purple, Van Halen, Mötley Crüe, Korn, Rage Against the Machine och många fler. Del 1 börjar i Memphis i Tennessee, innan metal blev metal. Via the Kinks, och gitarristerna som faktiskt uppfann distade ackord, rör vi oss framåt mot Hendrix och Cream.

They only Come out at night.

Vad kan väl passa bättre en att inleda 2012's bloggande med en Kissbootleg? Nej, just det! Denna heter They only Come out at night och är inspelad på Isstadion i Stockholm 26/10 1984. Det är en dubbelvinyl och medföljer gör även ett bildhäfte om 12 sidor med svartvita foton. Jag tycker det är riktigt bra ljudkvalitet på denna skiva med tanke på att den ju är inspelad för 27 år sen! Riktigt bra setlist (se bild nedan) stark öppning med Detroit rock city, Cold gin och Strutter. Tycker bandet var riktigt bra 1984, riktig spelglädje och Eric Carr gjorde ett fantastiskt jobb bakom trummorna. Han får verkligen komma till under War machine (inkl trumsolo) och så vidare i Young and wasted. Perfekt inledning på året och för kommande bokläsning då jag fick Eric Carrs biografi av frugan i julklapp!